Hans röst var så klar och hans hand passa min.
Vi velade inte ett dugg
Och fastän vi inte sa någonting, så kände vi likadant.
Först när vi gick olika vägar igen.
Våga vi säga nånting
Vi känner för varann och vi saknar ibland...

men vi förväntar oss ingenting.

Buren jag sitter i blir varken större eller mindre.
Den är vad den alltid varit. Trång, kvav och ensam.

Hur jag än sliter och bänder i burens galler händer ingenting.
Ingen är menad att lämna buren, och ingen heller att komma in.

Men jag vill inte vara här.

Jag vill inte sitta innanför galler.
Jag vill ut - ut och leva.

Jag vill inte sitta i en bur med människor som inte bryr sig om livet.

Jag vill leva, annars kan jag ju likaså dö?

Lek med tanken att jag är nära dig. Att jag är så nära att du kan känna mina andetag mot dina läppar då vi somnat panna mot panna. Att jag är så nära att du känner värmen från mina andetag mot dina läppar då vi kysst varandra tills sekunden då vi båda somnade.
Lek med tanken att jag är nära dig. Att jag är så nära att jag känner en sådan lycka att jag skakar och du frågar hur det är med mig. Att jag håller din hand så hårt och lätt kysser dina knogar och ner för kinden faller en liten tår och jag svarar att jag mår bra.
Lek med tanken och låt minnet av min närhet blandas med drömmarna.
Låt mig vara så nära som du vill att jag ska vara och låt mig känna ditt hjärta slå, och känn mitt hjärta slå tillbaka.

Livet gör mig besviken ibland.
Människor man litade på vänder kappan efter vinden.
Finns det hopp om morgondagen?
Ja.
När allt känns sådär så tänker jag på dig.
Tänker att du finns någonstans där ute.
Att du finns där ute och lever.
Och när jag kan, så ska jag leva med dig.

Kolla vad vinden blåste hit...

Dig.

Folk säger att det var en slump...

Men någon måste ju bestämma över vinden.

Så kom vi fram till porten
Jag tror att vi var rätt
Såg upp emot fasaden
Det brutalaste jag sett

Efter flera veckors resa
Var vi framme vid vårt mål
Du la dig ner i gräset
Och himmelen var blå
Och himmel var blå

Du sa lägg dig här bredvid mig
Låt väskorna stå kvar
Jag gjorde som du ville
Sen somnade jag
Sen somnade jag

Jag drömde att vi sväva
ner för gatan hand i hand
du sa låt oss bara låtsas
sen höll vi om varann
sen höll vi varann

När jag vakna var jag ensam
Byggnaden var tom
Men väskorna står kvar där än
Himmelen var blå
Himmelen var blå

Vart än livets stigar dig bär, finns jag bara ett hjärtslag bort.

Din E.

Aldrig ska jag känna sorgen andas i min nacke på min ensamma stig. Först när du håller min hand kan sorgen komma nära mig igen. Men när du då vandrar brevid mig kan den aldrig ta mig.